en tidig morgon vaknade jag upp, inte av högljudda röster, dörrar som slogs igen eller av ett pågående händelseförlopp utan av den totala tystnaden samt solljuset som träffade mina ögon.
jag gick mot stan, de kändes som de gånger man går mitt i natten bland husen, då allt är stilla allt är så tyst.
de orörliga rulltrapporna transporterade stillheten en våning upp i det gigantiska köpcentret. jag gick till min favoritbutik och eftersom ingen var där tog jag av mig mina kläder och satte på mig de jag gillade bäst. men oförmodat hörs något från andra sidan butiken, utan att fundera går jag fram och möts av en orörlig blick som ser rakt in i mig, en blick jag så länge önskat skulle se min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar