hopplöshet

bockar av de andra namnet på min lista över de personer som är värda att leva för. i denna stund är de som om mina själsfränder, sagt allt, de sagt för att hålla mig lugn. där jag trodde vi stod, jämsides, är jag nu lämnad ensam. de forum vi hade, ekar nu tomma. ett tag trodde jag att det fanns hopp i denna stad. när jag hittade nya själar att komma nära. försvann nästan min övertygan om att de inte gick att bli lycklig här. dessa hårda gator, dessa kalla blickar kan man inte möta ensam.

du skriver om din skolgång, och jag känner igen mig så. jag vill våga gå fram till dig, till den du var, sträcka fram min hand, för att fara vår väg. tiden går. nu har du hittat din väg, kommit på fötter, och jag kan bara säga att jag är glad för din skull (även om jag inte helt kan mena de).

-håll om mig och vi går tillsammans.