de står med huvudena lutade mot varandra, sida vid sida.
Hon: Vi förstår ingenting, och det slutar med att vi dör på grund av de.
Han: Freden har sin tid, kriget har sin.
Hon: Så mycket har gått förlorat de senaste 50 åren. Men nu är de ett nytt år. Äntligen har jag funnit någon som ser det jag ser.
Han: Grön är jorden i min dikt, grön.
Hon: Allt vi har ärvt är våra namn. Att älska är att rädda någons liv, när ingen ser på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar